måndag 25 maj 2009

Flykt!

Nu orkar jag inte mer! Jag kommer att sticka nu. Fly från allt och alla. Jag vet inte hur länge jag kommer va borta men det kommer nog va ett par dagar. Jag begär inte att någon ska förstå och jag vill inte att någon gör det heller. Ingen ska behöva lida på det sätt som jag har. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med all skit i denna världen men jag måste va kvar. Jag har hittat en sak att kämpa för. De enda stället jag kan få ro och kunna va mig själv utan att behöva oroa mig över att bli hånad, slagen och utfryst pga att jag vågar vara den jag är. Jag kommer aldrig kunna betala tillbaka för allt som du har gjort för mig. Jag vill ge dig allt men det känns som om jag inte lyckas med något. Jag är rädd för att såra dig eller ännu värre, förlora dig. Du är numera min enda anledning till att existera på denna koruppta plats. Värmen jag känner när jag är hos dig kan inte beskrivas i ord och lyckan i att se dig le går bortom männsklig fattningsförmåga. Jag vet inte vad jag ska säga. Allt verkar så meningslöst när jag inte är med dig sötnos. Jag måste gå nu innan någon kommer hem. Låt mig få leva!
Jag orkar inte mer! Jag önskar bara att fler kunde se med öppna ögon. Se hur världen egentligen ser ut och se att jag inte står lägre än alla andra. Lev så ni inte ångrar er och gör det ni vill! Man lever bara en gång på denna jord. Lev så att andra minns er.
Jag älskar dig mer än du kan ana Sofia och tack för allt du har gjort. Jag ska försöka betala tillbaka skullden någon dag. Jag lever bara för dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar