Flykt!

Nu orkar jag inte mer! Jag kommer att sticka nu. Fly från allt och alla. Jag vet inte hur länge jag kommer va borta men det kommer nog va ett par dagar. Jag begär inte att någon ska förstå och jag vill inte att någon gör det heller. Ingen ska behöva lida på det sätt som jag har. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte med all skit i denna världen men jag måste va kvar. Jag har hittat en sak att kämpa för. De enda stället jag kan få ro och kunna va mig själv utan att behöva oroa mig över att bli hånad, slagen och utfryst pga att jag vågar vara den jag är. Jag kommer aldrig kunna betala tillbaka för allt som du har gjort för mig. Jag vill ge dig allt men det känns som om jag inte lyckas med något. Jag är rädd för att såra dig eller ännu värre, förlora dig. Du är numera min enda anledning till att existera på denna koruppta plats. Värmen jag känner när jag är hos dig kan inte beskrivas i ord och lyckan i att se dig le går bortom männsklig fattningsförmåga. Jag vet inte vad jag ska säga. Allt verkar så meningslöst när jag inte är med dig sötnos. Jag måste gå nu innan någon kommer hem. Låt mig få leva!
Jag orkar inte mer! Jag önskar bara att fler kunde se med öppna ögon. Se hur världen egentligen ser ut och se att jag inte står lägre än alla andra. Lev så ni inte ångrar er och gör det ni vill! Man lever bara en gång på denna jord. Lev så att andra minns er.
Jag älskar dig mer än du kan ana Sofia och tack för allt du har gjort. Jag ska försöka betala tillbaka skullden någon dag. Jag lever bara för dig.

MISSLYCKAD!

FAN!
Var för måste jag behöva stå ut med så mycket? Det är bara så va? Vissa måste lida för att andra ska lyckas. Jag har alltid hört på alla samtal i skolan om hur duktig jag är och att jag kommer få bra betyg. Men var för får jag då aldrig det? Har alla lärare så dåligt självförtroende så dom måste förstöra för andra eller är det så att dom bara ljuger för att päronen är med? I vilket fall som helst så hatar jag er alla. Nu menar jag bara de lärarna som jag haft så klart. Jag ska inte dömma er andra. Nu ska du inte tro att det är enda anledningen, onej. Jag vet inte vad jag ska börja med. Det finns så mycket som jag vill ändra på. Fast det kommer väll aldrig heller ske. Tänker du nu att jag är för negativtinställd så är du välkommen att testa mitt liv. Jag byter gärna ett tag. Men det kommer ju inte heller att hända. Det är antagligen bra att det är så. Men man kan ju inte sluta fundera på varför jag inte fick lyckas så bra som jag vill. En teori är att det måste vara jämnvikt. Om någon verkligen får alla sina drömmar att slå in så måste det väll finnas en stackare som inte får någon av sina i uppfyllelse. Enda problemet då är att om jag exempelvis blir känt med bandet jag spelar i så kommer jag förstöra för någon annan. Så därför vägrar jag tro på att det är så. Jag vet inte vad jag ska göra eller på vilket sätt längre men jag hoppas att jag för eller senare kommer på det. Men just nu hatar jag nästan allt och alla. Mitt liv suger verkligen nu men jag hoppas att det blir ändring någon gång. Troligen inte i morgon eller någon dag denna veckan men om jag har tur snart. Om du förstår mig och känner igen dig så vet då att jag lider med dig. Om du inte vet hur det känns att leva ett liv i skuggan av andras skinande framgångar så skatta dig lycklig. Det är en erfarenhet man inte vill ha.